Ja, alltså… Nu har det gått åtta år sedan vi uppdaterade den här bloggen. Sedan dess har Andres och jag tillsammans bildat tre familjer med fyra olika kvinnor, grundat tre företag i två olika branscher, tjänat två miljoner på börsen, förlorat tre miljoner på hasardspel (en på poker, en på tärning, en halv på roulette och en halv på fyrmannawhist), suttit fyra år i fängelse och gått tre år på komvux. Kort sagt — vi är sellouts, för att använda en anglicism (något som vi för övrigt inte har några problem med att göra i vissa moments). Livet har tagit oss på en resa, till vilken vi ej självmant löst biljett och lett oss ned för stigar vi ej självmant önskat färdas. Längs vägen har bloggen, utan att vi själva noterat det fallit ur vårt medvetande, troligtvis ned i ett av de bortglömda diken som ligger längs med någon av alla de livets korsningar där vi en gång fattat ett till synes trivialt vägval, som tillsammans alla andra triviala vägval bildat den överväldigande och ofrånkomliga massa som vi kallar ödet. C’est la vie, för att använda en klyscha av franskt ursprung (vilket vi har vissa problem med att göra och ej kommer att upprepa i detta förord). Vad gör vi då här? Varför skriver jag då dessa ord, och varför läser ni dem med sådant intresse? Svaret är enkelt: Vi har fått ett nytt e-brev från vår vän och litteräre kollega Julle, innehållandes en sprillans ny recension. Han har varit på teater och sett Brott och straff. E-brevet återges nedan i sin helhet. Håll till godo och låt mig vara är ni snälla.
– Jonas
Joel_97 – Min recension av pjäsen brott och straff som var på Dramaten
Hello to all guys and boys and women!! Igen är han här – joel_97 (jag) och ska recensera en ny teater pjäs . Pjäsen hette Straff & brott och det är en pjäs skriven av den ryske store poeten.
Först kommer det in två gubbar i pjäsen som man inte fattade om dom var med i pjäsen eller om det var några i publiken som spelade teater.. men det visade sig sen att så var det ej utan det var en del av själva pjäsen. dom klev upp på min kompis och spottade honom i ansiktet när han talade (inte min kompis alltså utan att han i pjäsen talade OCH spottade när han stod på en stol)!. På tal om stol. Det var många såna i pjäsen – nästan enbart. Och det fanns ett antal mycket stora stolar som var rätt mycket för stora (enligt mig). Men dem använde dem rätt mycket. Det var inte så många andra saker (och ting) på scenen förutom: Gubbar, kvinnor (2) och en styck barn. OCh en kvinna till (3 kvinnor glömde en). Och här måste jag säga att rekvisören har gjort en riktigt bra jobb att få dit så stora stolar (kan ej vara lätt att hitta) och sen alla dessa gubbar och kvinnor (och 1 styck unge/barn) som fanns med för det kan inte vara lätt.
Men nu till handlingen!
Handlingen var bra och spännande… Mycket hände, folk skrek och var ofta arga. Oftast för att det inte fann pengar – så var det ju också på den tiden. Alkisen från Kopps var tveklöst bäst synd bara att han dog så tidigt. Men han fanns med i handligen efteråt för alla gick på grav öl t.ex. och det skedde ju inte förräns i sista delen av teater pjäsen så han glömdes inte bort direkt.
Handingen var också mycket otydlig då alla skrek på varandra och sa så fruktansvärt mycket så det gick fan inte att hänga med i vad som hände och skedde… Lägg till lite stora stolar, sång och dans – och du har denna pjäs i nöt skall!
Ok. Exakt vad hände dock? Först och främst fanns det en kvinna till. Fyra kvinnor totalt. Glömde en (systern). MEd svinlångt hår. Kommer till det sen i texten eventuellt om jag kommer ihåg. Men detta hände först:
En kille pluggar juridik och tappar det lite. Och hoppar av antagligen. För han träffar killen som dricker för mycket och den killen är extremt white trash men studenten är rätt mycket typ östermalm fast i ryssland. Tror jag fast han har tappat sina pengar så kan vara fel metamfor. Killen som super dricker mycket sprit vilket leder till en överkörning av honom när en häst kutar in i han. Studenten räddar han – ringer doktorn och läkarn. Men han dör dirr. Alkisens familj är en ”nattkvinna” – prostituerad. Och en fru med en liten unge som inte säger ett piss hela tiden.
Nåväl, det fanns också ytterligare en gobbe – gods ägare. En höjdpunkt i pjäsen var när han tappade sin replik och visste inte vad han skulle säga.
Han var kompis med tjejen med det långa håret.
Det fanns en tysk kvinna också. Kvinna #5. Glömde henne p.g.a. att hon som spelar hon även spelar fler roller. DRYGT och svårt att hänga med. Det är låg konjuktur och hög infektion i samhället vilket också kan ses som ett tema då dom inte hade råd med fler skådespelare. Men hon pratade tyska på ett kul vis. Det räddade mycket av den karaktären enligt mig men jag kan tänka mig att det är många som tycker annorlunda och helst önskade att hon ej var med. Alla gillar ju inte tyskar t.ex. Finns historiska anledningar till det. Också en typ av tema i pjäsen med koppling till Tyskland. Faktum är att det var många teman och en och annan genre. Detta gällde hela pjäsen igenom. Vilket jag tyckte var intressant.
Nåväl. Kalachnikov kutar runt och har feber, han yrar och beter sig märkligt… Han vill hjälpa alla som ej har pengar kanske, till och med han själv. Han har spanat in en kvinna som han inte gillar. Tjejen i frågan är skitlång och har en klänning som vi aldrig sett innan bokstavligt. Kvinnan börjar blöda och klänningen blir blodig. Hon sitter på ett stort bord.
Nu tänker ni som läser detta – vad sker. Förstår ej. Klänningen är stor och får blod? Är detta ett skämt? Nej det är det inte. Det är teater. Och en metafor. Så tänk inte så mycket på det.
Mycket händer… folk blir arga på Roskokorv och frågar mycket frågor. Raskens blir nervös och tänker att han kommer nog åka fast i sinom tid… Vilket han givetvis gör säkert. En dommare är efter honom – han är han på spåren och mycket riktigt – han listar ut att det är Rogerkov som är dräpare och mördare. Man får aldrg veta vilket straff han får så namnet på pjäsen är lite miss visande.
Ok. Kommer ni ihåg att en tjej hade svin långt hår? Dags för mig att berätta mer. Det är en viktig sen med hon. Innan domaren kommer och dömer han så lägger hon ett löp upp på ett bord som är minst lika stort som stolarna om inte större. Där uppe är gubben. Och nu kommer det näst bästa förutom Kopps referensen. Hon drar fram en glock och sätter i truten på han. 🙂
Skjuter hon? Möjligt. Fantasin får bestämma Det är charmen med Teater! Det är ”Tema” som man kan tänka på efteråt! Oh!
För att sumera det bästa med pjäsen i tre punkter
- Mannen från Kopps
- Gubben som glömmer sin replik
- Tjejen med håret som skjuter
Den här pjäsen kan man ligga och tänka på mycket efter man har sett den vilket är ett stort plus för mig. alla verkade ha kul på scenen och det var bra stämning. i pausen drack folk öl och pratade…
Pjäsen avslutades mkt förvirrat där scenen började snurra runt flera varv men när ridån ramlade ner förstod jag att dom bröt pjäsen.
Så för att summera den här pjäsen i några punkter så skulle jag säga att det bästa var:
- Den här pjäsen är bra för man känner sig smart när man ser den
- Det var bra att dom talade högt och tydligt och visade mkt tydligt i sina ansikten var dom tycker och tänker
- Dom skrek också när det var befogat så man kunde höra bättre
- Blod och tjejer med pistoler är alltid ett plus i min bok
- Mannen från Kopps var kul att se i verkligheten en av mina absoluta favorit rullar senaste året
- Den innehåller också genre och teman ur historiskt och samtidsperspektiv
Betyg 3/5
1 = Askass
2= Riktigt dåligt, sämst
3= undvik
4 = bra rulle men manus kunde varit bättre
5 = se denna rulle
CYA /Joel – the J-master – Julle – joel_97.
Inlämningsuppgift GK9 – Filmvetenskap I – Genre och tema i historiskt och samtida perspektiv 7,5 hp
Lunds universitet HT 2022