Presentationer är tydligen obligatoriska nu för tiden.

Eftersom min kollega Andres presenterade sig så vackert (två gånger om) är det väl lika bra att även jag gör det. Men lite mer rättframt. Just det, jag är en sån där märklig person som inte försöker sno in mig själv i mystik och ovisshet för att skapa nyfikenhet och väcka intresse hos de få imbeciller som av någon anledning faller för ett såpass billigt trick. Nej, pretentioner och image tar inte överhanden när jag sätter fingrarna mot tangentbordet utan det är FOKUS som gäller. Jag har något att berätta och en önskan om att folk lyssnar på budskapet istället för att girigt dra blickarna mot budbäraren. Denna skribent står över sånt. Till skillnad från vissa andra.

Så nu tar vi och gör det här på riktigt. Som det borde vara.

Hej. Jag heter Jonas, är en musikintresserad kille i södra Sverige som gillar sånt som ligger en bit utanför kartan så att säga (och det mesta som man kan klassa kult).

Se på den! För att avsluta med något musikrelaterat, vilket den här bloggen faktiskt har som syfte att förmedla:

Michael Jackson är överskattad.

Ha en bra kväll.

/Jonas

Att reda ut eventuella missförstånd

Folk har undrat om jag är Andres Lokko, musik- och kulturjournalisten på SvD. Okej, folk har inte alls undrat det, ty vår blogg har inte vunnit nog popularitet i bloggsfären än, men jag känner på mig att frågan kommer att komma förr eller senare. Och jag kan då säga att nej, jag är inte Andres Lokko, musik- och kulturskribenten på SvD. Jag har absolut inget med honom att göra. Mitt namn är Andres Loco och jag är en fullständigt självständig skribent. Så inga dumma frågor nu, ville bara inflika detta. Se detta inlägg som ett litet extramaterial av föregående inlägg av mig. Ha det nu så bra.

/Andres

Hej och välkomna

Nu när indiebloggen äntligen blivit verklig, och jag satt mig ner och börjat skriva mitt allra första inlägg, så känner jag att sammanhanget kräver en liten presentation av mig som person. Det kommer jag dock inte bjuda er på, då jag anser att det inte har någon som helst betydelse för denna bloggs syfte. Jag är för er en implicit författare lika mycket som jag är den faktiska författaren. Jag är berättaren i texten lika mycket som jag är den faktiska författaren. Ni är för mig är de implicita lyssnarna lika mycket som jag för er är en föreställd författare, och där kommer det stanna. Jag är lika mycket anonym som jag är offentlig med mitt skrivande, och därmed inte sagt att jag skriver under en pseudonym, och ännu mindre sagt att det verkligen är jag som skriver. ”Men vem är det då som skriver?”, undrar ni. Mitt namn är Andres och en sak till kan jag avslöja om mig själv, och det är att jag är indie och det är med säkerhet inte du, hur mycket du än tror det. Okej. Det blev en kort presentation ändå, men nu är det dags att lägga fokus på det som verkligen är viktigt. Jag hälsar dig hjärtligt välkommen till Indiebloggen, och jag hoppas du kommer att trivas här och kika in då och då. Nu, efter allt nästintill oförståeligt dravel från min sida, ska jag lägga pennan på bordet för ikväll.

Väl mött i framtiden!

/Andres

Indiebloggen

Välkommen till Indiebloggen. Den drivs av två pojkar i södra Sverige som är något så djävulskt indie. Ibland kommer du att kunna gå in på den här sidan och hitta material som inte låg här senast du gick in på sidan. Då har vi skrivit något nytt. Kanske tycker du att det är intressant. Kanske blir du så arg av det vi har skrivit att du skickar brev till ARN och tar bort vår RSS-feed. I så fall måste vi påpeka att det är helt snett att skicka ett klagomål till ARN. Du borde vända dig till en annan myndighet.

Vänliga hälsningar

Jonas och Andres