Klockan är 23.30. Jag, Andres, har förtärt 1 liter New Castle och en 0.5 liter Heineken denna underbara novembertorsdag. Det var gott, men det hör inte hit. Jag måste, som rubriken säger, komma med ett litet erkännande. Mitt inte nådiga påhopp på Maskinen i föregående inlägg var inte riktigt befogad känner jag. Albumet är fortfarande riktigt jävla risig, texterna är pinsamt fjantiga och de flesta låtarna är genomusla, men när det väl är bra, och ja – det blir det faktiskt ibland – så blir det faktiskt bra. Jag måste fortfarande säga att Maskinen verkligen håller låg kvalitet. Jag begriper fortfarande inte grejen med att göra en refräng som ingen kan sjunga med i om intentionen nu är att det ska bli en klubbhit. Jag har lite svårt för Afasis rapp. De flesta låtarna är genomruttna, men Maskinen är inte genomgående helt ruttet, för ibland, ibland så känner jag att detta är bra. Detta skulle jag lätt kunna svänga höfterna till. Andra spåret ”Bränner” är helt klart en sådan dänga. Det är också en relativt överkomlig text för att vara Maskinen. Detta kan jag tänka mig att dricka alkohol, knarka och dansa till. Okej, inte knarka kanske. Jag är ingen jävla Strage. Och just det – bara för att jag inte dissar Maskinen fullt ut längre så betyder det inte att jag tycker Strage har rätt. Han gillar fortfarande ”Alla som inte dansar”. Han tycker fortfarande det är skitkul att se Frej och Afasi utklädda till prostituerade transvestiter. Han beskriver Slagsmålsklubben som lite mer elektronisk än Maskinen, vilket ger ett rätt oprofessionellt intryck då Maskinens musik är mer eller mindre genomgående elektroniskt uppbyggd.
För att sammanfatta det hela; Maskinens nya album är överlag ren skit, men den glimmar till ibland. Där det är svängigt så blir det jävligt svängigt, och just i de ögonblicken så blir jag faktiskt lite mer nyfiken på Maskinen och vad de kommer att producera i framtiden. Eftersom detta i stort sett blev en liten recension så kan jag ju avrunda så här:
Maskinen – Boys II Men
Betyg: 2/5
/Andres