Arvikafestivalen ska boka jämställt nästa år. 50% män och 50% kvinnor. Smart drag? Kanske! Festivalen kommer antagligen att bli uppmärksammad som ”festivalen som bokar jämställt”, och det hela är en del i ett strategiskt imagebyggande från festivalens sida. Pressmeddelandet från Arvika undertecknas av både en kvinna och en man som representerar festivalen. En slump? Naturligtvis inte. Utåt sett ska det se fint ut, men jag tror knappast jämställdhetsfrågan tas upp i hierarkin bland arbetarna på festivalen. Och okej, kanske ambitionen inte enbart ligger i att lyckas boka jämställt. Det är ju naturligtvis mer ett ställningstagande från festivalens sida. Men jämställdhet och rättvisa går ju tyvärr inte alltid hand i hand, och det är ett till synes paradoxalt argument som könskvoteringen lyckats visa stämmer.
Utan att gå för långt in i diskussionen om män och kvinnors roller i samhället så kan man i alla fall fastslå att där finns problem. Bara det faktum att män fortfarande har högre lön än kvinnor gör ju att man börjar reflektera över vilken tid vi egentligen lever i. Många teorier inom genusforskning säger att kvinnor har svårare att göra karriär än män just för att ju längre upp man kommer i hierarkin så är det oftast mansdominerat, och detta är teorier som jag har svårt att säga emot. Det finns ingenting som säger att det inte är likadant ställt inom artistbranschen, men lösningen stavas inte könskvotering. Speciellt inte om man ska boka band till en festival. Hur gör man med band med både kvinnor och män? Är det enbart sångaren som ska räknas in då?
Jag personligen tror att Arvika kommer att göra det svårt för sig själva. När de efter ett tag märker att creden för deras barmhärtiga idé inte når de proportioner som var önskvärda så kommer de antagligen tröttna och ge upp. Det är inte värt mödan. Kommer de över huvud taget lyckas boka jämställt? Rätt tveksamt, men även om det går vägen så kommer vi se ett program som först och främst blivit anpassat för att vara jämställt framför att innehålla riktigt bra akter (både kvinnliga och manliga såklart). För det är ju så kvotering funkar. ”Ja, ni är jävligt bra, men er sångare har penis”. Skillnaden mellan könskvotering och diskriminering är hårfin, i alla fall i företagsvärlden. I en festival slåss inte artisterna för att få spela, tvärtom – de får betalt. Lite mer överkomligt kanske. Personligen tycker jag idéen bara ter sig ännu mer idiotisk.
/Andres
Arvikafestivalen.se – Nu är det dags att festivalerna bokar jämställt!