Då har det hänt. Äntligen, får jag ändå uttrycka mig. It was just a question of time, som Dave Gahan (nästan) sjunger. Med endast 5000 biljetter sålda ställs årets tänkta 25-årsjubileum in och aktiebolaget Hultsfredsfestivalen filar i skrivande stund på sin konkursansökan till Kronofogdomyndigheten. Hultsfredssyndromet är fulländat!
Hultsfredsfestivalen började som en liten folkfestival som inte stack ut nämnvärt när den startade 1986. Festivalen har senare utvecklats till en av de större respektabla festivalerna i Sverige med stora internationella bokningar, och har kommit att symbolisera nästan hela Sveriges festivalkultur under 90-talet och en bit in på 2000-talet. Men sedan hände något. 2007 minskade besökarantalet. Headliners som Ozzy Osbourne och 50 Cent lockade inte lika mycket folk som tidigare år. Besökarantalet landade på 23 339 personer. Åren dessförinnan, 2005 och 2006, blev båda slutsålda. Besökarantalet var då 31 800 respektive 30 000. Vi kan alltså med någorlunda säkerhet fastställa att 2007 började Hultsfredsfestivalen gå utför. Parallellt med detta började även Borlängefestivalen Peace & Love växa sig ordentligt stadig uppe i norr.
Hultsfred 2008 blev inte heller någon succé. 44 mer besökare än året därpå. Rage against the machine lockade en del folk, men annars var det ännu en gång en medioker samling artister. Rockparty försökte subtilt skymma sin bantade artistbudget genom att sätta artister som Säkert! och Serj Tankian som headliners. Resultatet blev att artister som egentligen skulle stått på Pampas placerades på Hawaii. Dessutom försvann den gamla campingen Ängen, och campingen flyttades i stället till den tidigare parkeringsplatsen; en avlång och tråkig historia som gjorde att campingen kändes mycket mer uppdelad. Rockparty tänkte fel 2007 och 2008. Nu behövs det en omstrukturering om det ska gå bra. Men Rockparty fortsatte med tänka fel.
2009 gjordes en storsatsning som skulle rädda hela spektaklet för att gå i konkurs. Men istället för att banta ner festivalen och försöka få ordning på den så väljer Rockparty istället att slå på den stora trumman; ett desperat försök med att hålla den dödsdömda Hultsfredsfestivalen vital. Datumet flyttades till juli och festivalens dagar expanderades till fyra. Detta var det absolut sämsta som Hultsfredsfestivalen kunnat göra i det här läget. De måste ju ha förstått att om inte detta skulle funka så skulle hela festivalen gå åt helvete. Allt eller inget. All in, liksom. Ja, det är helt obegripligt, men så blev det i alla fall. Även om festivalens dagar hade utökats till fyra så hände ingenting innovativt på artistfronten, just där det kanske krävdes mest förändring. Det var samma gamla bokningar som vanligt. Gråa och trista svenska artister som man sett på varenda svensk festival de senaste fem åren, tillsammans med ”breda” utländska akter i salig röra av genres. 22 125 personer köpte biljetter till hela festivalen och sammanlagt krängdes det 23 965 biljetter. Fiaskot var ett faktum. Festivalen var nu nära en konkurs, men än skulle det inte riktigt vara över. Hultsfreds kommun gick in och startade tillsammans med Rockparty ett kommunalt festivalbolag. Nu skulle det bli en festival även 2010. ”Nu kör vi!”, skrek Rockparty och kommunen i vänskaplig team-anda.
2010 då. Festivalens dagar blev åter tre. De insåg misstaget från förra året. Och bokningarna? Inga större förändringar i jämfört med de tidigare åren, och detta är helt obegripligt. Svenska akter som Kent, The Hives, The Ark och Teddybears sätts som headliners. Empire of the sun, som var populära förra året, ställer också in sig i headlinerledet. Markus Krunegård ska spela på festivalen för tredje året i rad (!). Det står still på artistfronten. Inget nytänk här inte. Vad blir resultatet i det här absolut sista desperata försöket att hålla festivalen vid liv? Jo, 5000 sålda biljetter lite längre än en vecka kvar innan festivalen börjar. Det är katastrofalt dåligt. Hultsfred ser ingen annan lösning än att slänga in handduken och ge upp. En epok har gått i graven, men det var väntat, och till stor del självförvållat. Arvika är snabba med att erbjuda alla som har biljett till Hultsfred en Arvikabiljett för 500. Andra mindre festivaler hakar på Arvikas djungellag. Hultsfred ligger nu som ett ensamt kadaver i festivalsverige som sakta börjar brytas ned av asätare. Om Hultsfred någonsin ska kunna resa sig upp och bli en respektabel festival igen så krävs det att börja om från början. En liten festival med en besökarskara på runt 2-3000. Hultsfred är redan ett etablerat namn, så potentialen finns.
Men nu är festen över. Jag sörjer inte. Jag skrattar inte heller. Jag tycker det är en tragisk historia, fylld med naiva och desperata förhoppningar och en blåögd festivalledning. Det är historien om en festival som eliminerat sig själva. De har kämpat, men de har motarbetat sig själva utan att veta om det.
/Andres
Jonas synpunkter:
Så det kan gå. Hehe!
/Jonas
Tidigare på Indiebloggen: Vansinnet kan fortsätta – Hultsfred is back
Lämna en kommentar