Alla har vi väl någon gång slaviskt följt en bra TV-serie? De har trots allt potential att vara rekreation när den är som bäst, erbjuda dig möjlighet att skönt luta dig tillbaka och avnjuta tankvärd eskapism i lagom långa doser. Detta gjorde TV till mitt tidigare favoritmedium, och det är därför som jag idag grämer mig över dess skamligt låga kvalitet. Då en bra serie blir alltmer sällsynt i dagens hårda nöjesklimat finner jag det lämpligt för oss att blicka i backspegeln och återuppleva några särskilt minnesvärda serier ifrån TV:s guldålder (alla åldrar förutom nu)!
Snacka om Peter Haber 1993
Den ursprungliga versionen av det som skulle komma att bli Snacka om Nyheter. Tidiga publikmätningar visade viss förvirring inför konceptet, då det aldrig var någon som faktiskt ”snackade” om Peter Haber. Den populära skådespelaren var istället permanent gäst och gjorde voice-overn till programmet. Själva avsnitten bestod främst utav att Stellan Sundahl berättade fräckisar för olika musikgäster. Snacka om Peter Haberlades ned efter enbart tre avsnitt, då det uppdagades att SVT hade låtit bli att betala royalties för de pålagda skratten och stod inför stämningshot.
Snacka om Nyhetre 1994
Efter nedläggningen av Snacka om Peter Haber gjordes formatet om till det vi idag skulle känna igen som Snacka om Nyheter. Vad få vet är att programmets första säsong fortlöpte med en oavsiktlig felstavning i namnet, något som inte upptäcktes förrän i slutet av säsongsfinalen.
Aaron Sorkin’s Blooper Hour (1999-2002)
Vem kommer inte ihåg när Aaron Sorkin överraskande tog ett avbrott från att skriva dramaserier för att redigera och presentera tvåtimmarsavsnitt med klipp på tjockisar som ramlar omkull? Serien fick tyvärr inte något särskilt genomslag i Sverige då den enbart sändes tidiga morgnar på SVT 2, men erhöll ändock en mindre skara trogna fans. Tyvärr lades programmet permanent ned 2002, efter att Sorkin fullbordat sin drogavvänjning, men ”Trippin’ Over: Best of Aaron Sorkin’s Blooper Hour” är schemalagd att släppas på blu-ray till hösten.
Kjell Bergqvist Sover (1994 – 1995)
En halvtimme varje söndag kunde svenska folket se Kjell Bergqvist sova. Lades ned efter två säsonger.
Tisdagspolisen 1969-1978
Under nästan ett decennium trollband SVT:s tidiga deckarsatsning med Martin Ljung i huvudrollen svenska folket framför TV-apparaterna. Berättelsen om den säregne kommissarien, som envisades med att bara lösa brott på tisdagar, erhöll stort gehör från kritikerna under hela sin livslängd. I synnerhet Bo Widerbergs insats som gästregissör i dubbelavsnittet ”Skottår” har gått till TV-historien, och anses av många vara det bästa som någonsin producerats av en skåning.
Igloo-nytt 1983 
I ett oerhört missriktat försök att tilltala Sveriges inuitbefolkning inkorporerade SVT detta kortlivade nyhetssegment i Aktuellt. Inslaget togs bort efter att det i tre veckor enbart bestått av att nyhetsankaret ryckt på axlarna och sagt ”Det har visst inte hänt något igloorelaterat idag heller!”.
John Cleese på hal is 1989
SVT:s största satsning såväl som publiksuccé under det sena 80-talet. I 10 avsnitt fick tittaren följa John Cleese medan han blev alltmer insnärjd i en salig härva av spioneri, vapensmuggling och tveksamma myndighetsförehavanden! Förväxlingskomedi, thriller och slapstick när det är som bäst – kommer Cleese hinna blottlägga skumraskaffärerna och komma i tid till sonens fotbollsmatch? Trots namnet lyckades man aldrig få John Cleese själv att medverka, utan huvudrollen spelades istället av Täppas Fogelberg med en lösmustasch. Serien är idag kanske mest känd för sin ikoniska catchphrase: ”Ur vägen för bövelen – jag är John Cleese!!!”
Med detta avslutar jag dagens nostalgitripp och önskar er lycka till i VHS-djungeln (där ni snart kommer befinna er – oundvikligen inspirerade av mitt inlägg – för att gräva fram lite gamla klassiker)! /Jonas