Efter att grundligt ha följt Hultsfred och Arvikas tragiska öden så är det med en tillfredsställese av ytterst subjektiv karaktär som jag ser att de båda festivalerna åter igen har börjat stå på fötter. Igen. Båda festivalerna hade lyckats med bedriften att tappa min respekt för dem fullständigt – men nu förtjänar de tillbaka den. Och med råge dessutom.
Att skippa de breda koncepten är huvudingridienserna för båda festivalernas överlevnad i år. Arvika insåg att det inte höll att bli en festival-som-vilken-som-helst med en bred blandning av artister och med en camping som bjuder in till fest. De går med årets festival tillbaka till sin elektroniska nischning. Hultsfred har även dem satsat mer på att locka tillbaka den musikälskande publiken, och inte ”campingpubliken”, som mer är intresserade av festen på campingen än artisterna som kommer dit. Båda festivalerna har i år ett ambitiöst och genomtänkt gäng med artister som besöker den värmländska respektive småländska bygden.
Arvika har stor potential att locka tillbaka sin gamla publik med sin nedbantade festival som återigen har elektronisk inriktning. Hultsfred har inte bantat ned på artistbudgeten (snarare tvärtom), men de har en mycket mer genomtänkt lineup än tidigare år (från runt 2007 och framåt). Precis när man inte trodde att Hultsfred kunde ha en mer respektingivande lineup så släpper de bomben, Morrissey. Dessutom har de en publikmagneter som Prodigy och Suede. Krydda det med ett makalöst dj-set av Soulwax-bröderna i 2 Many Djs, en galen livespelning med bob hund, dans med Star Slinger och A-trak – samt mysiga småspelningar med guldkorn som Blackbird blackbird, Junior Boys och Washed Out. Och det är ändå inte allt som jag skulle vilja se på årets festival. Att Hultsfred dessutom lyckats få tillbaka sin gamla campingplats Ängen är även det ett stort plus som utgör sin del i den lyckliga samling av aromer som doftar återkomst med stort å.
Arvika kommer utan tvekan klara sig i år. Jag hoppas innerligt att Hultsfred också gör det. Om de inte går runt i år så är det ändå ett tappert och ärofyllt försök, och till skillnad från tidigare år så skulle det inte vara festivalens fel. I år skulle felet helt och hållet vara hos publiken.
To be continued.
/Andres
Tidigare skriverier: Hultsfred och Arvika tillbaka på slagfältet